Apokalypsen har kommit! Viruset sprider sig över världen och läget är minst sagt kaosartat. Olika regeringar hanterar krisen på olika sätt, nästan alla länder är drabbade men i olika skalor. Hobbyproffessorer lägger ut uppdateringar på sociala medier och kritiserar regeringsbeslut och hur hela folkgrupper hanterar det. Ingen verkar tycka att någon gör något rätt utom dom själva! Ingen vet hur detta kommer att sluta och det är ju bara då vi kan veta vad som var rätt och vad som var fel. När Kina och Italien stängde sina gränser blev det för mycket för många. Hur ska Kina kunna leverera ris och Italien leverera pasta om gränserna är stängda? Fanns ju bara en sak att göra, köp allt som finns i affärerna så kanske vi klarar oss tills gränserna öppnas igen! Solidaritet och medmänsklighet som alla skriker om i kristider verkar vara bortblåst, en del hushåll har pasta, ris och toapapper hemma så dom klarar sig i flera månaders isolering medans andra, ofta de äldre som vi borde visa lite medmänsklighet för eftersom det mest troligt är dom som kommer att drabbas hårdast av viruset, inte har mat så dom klarar en vecka ens. När Corona-pandemin har lagt sig kommer nästa kris vara övervikt med följdsjukdomar pga. för mycket kolhydrater och mest troligt även förstoppning så nästa hamstringsreid kommer att vara laxeringsmedel. Men det fanns tydligen en gräns, på den glutenfria hyllan fanns det fullt med pasta alltså hamstrar inte glutenintoleranta personer. Innebär detta att glutenintoleranta personer känner mer solidaritet och medmänsklighet än deras landsmän som tål gluten? Kan vi lösa alla krig i världen genom att göra människorna glutenintoleranta?

Jag tillhörde ju den gruppen som helt missade att man skulle hamstra, jag hade fullt upp med att tvätta mina händer och inte hosta rakt ut i luften. Vi körde ju på hemma med att prata om att tvätta händerna oftare än ofta, inget är ju viktigare än handhygienen. Jag köpte alkospray och gav barnen vars en, om dom är på nåt offentligt ställe utan tillgång till tvål och vatten och dom av någon anledning behövde röra de offentliga sakerna skulle dom använda sig av alkosprayen som kanske hjälper till att förebygga ett virusutbrott ifall dom sen känner ett behov av att stoppar sina fingrar i munnen. Häromdagen frågade jag barnen om dom vet var deras alkospray finns. Min son som har en släng av bakteriefobi visste var han hade sin och använde den flitigt, jag antar att han desinficerar allt och alla i sin närhet. Min dotter som har en lite mer avslappnad attityd till allting sa att den hade hon gett bort till en vän med astma för den gjorde mer nytta för henne, jag kände både glädje och en viss oro. Min dotter visade solidaritet och medmänsklighet, hon kanske är glutenintolerant?

I vårt hem kom den stora bomben när alla gymnasieskolor stängde! Detta var på både gott och ont. Det bra var ju att nu behövde min dotter inte åka en offentlig buss med en massa andra offentlig människor varje morgon och riskerat att bli smittad men ännu bättre var det ju att dom ska plugga hemifrån! Inte en chans att hon kan komma försent till skolan nu! Medan jag såg fördelarna i det hela såg hon raset, förfallet och den hemska trånga och stängda värld hon skulle tvingas leva i. Inget vet ju hur länge detta ska pågå, en månad, ett år eller är det för evigt! Vad skulle hon göra hemma hela dagarna? Ehm, distansundervisning betyder att man pluggar på distans så vad sägs om att fylla dina dagar med det? Tydligen handlade det inte bara om detta huset hon var fast i (ingen har förbjudit henne att gå utanför dörrarna) utan hela den här planeten som hon är fast på! Jag har ju lite svårt att hjälpa henne ur planetsituationen men försökte trösta med att detta kommer att försvinna precis som alla andra virus på vår instängda, trånga planet och när det händer kan hon resa jorden runt om hon vill fram tills nästa virus dyker upp och hon tvingas spärras in i vårt hus på vår trånga planet igen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Första gången jag hoppade upp på en hästrygg efter att jag fått mitt första barn hörde jag en inre röst som sa ? du har redan förbrukat en hel del liv, vill du verkligen riskera det sista. Nej, så jag hoppade av hästen igen. Ridningen ersattes av söt...

Roadtrip 2018 är igång. Både barnen och hundarna är vana vid proceduren så allt är som vanligt, Alicia och Alexander i baksätet, Marley hoppar in i mitten och blir bältad, Max lägger sig på golvet framför passagerarsätet och somnar innan bilen börja...

Jag kör på motorvägen på väg hem från jobbet, hunden sitter i sätet bredvid och AC:n är på högsta eftersom det är ganska varmt. När jag kört en stund kommer en gul bil på mötande vägbana. Jag börjar skruva på mig och försöker tänka på annat. Efter ba...

Så satt vi på båten på väg till Polen. Resa med arbetskollegor för att lära oss av varandra, vissa har jag träffat förr andra har jag bara pratat med i telefon. Det gäller att uppföra sig, eftersom jag har min sambo med mig så får jag antagligen uppf...

Jag firar min 32,1-årsdag i köer på Autobahn med kaffe och choklad. Kunde varit värre. Semestern kunde ju varit slut. Imorgon ska jag ringa till jobb och säga att jag tyvärr inte kan komma pga köer i Tyskland. Men det regnar inte i tunnlarna i Öster...