Efter ett läkarbesök med min son där min dotter och sambo följde med kom jag hem med fler frågor än jag trodde.

Inte nog med att min son kan få hjälp men då det är äftligt kan de även hjälpa min sambo.

Där dök frågorna upp, och det är inga frågor jag kan ställa till läkaren utan att verka som om det är jag som behöver medicin.

Min son har hela sitt liv varit ovanligt trött. Gång på gång har jag pratat med olika läkare om att jag inte tror att det är normalt, vissa av dem har direkt sagt att jag ska vara glad att jag har ett så lugnt barn, vissa har gjort olika undersökningar och därefter sagt att det är inget de kan göra och att jag ska vara så glad att jag har ett så lugnt barn.

De flesta sa att han kommer att växa ur det och jag ska prova ge honom frukt varannan timme för att hålla hans blodsocker uppe, hur mycket frukt tror dom att ett barn kan äta? Det innebär ju oxå att han inte är hungrig när det är matdags! Därefter har de påpekat att jag ska vara glad över att ha ett så lugnt barn!

Alla som har barn eller har med barn att göra vet att trötta barn är gnälliga barn.

Ett barn som är trött nästan alltid är oxå gnällig nästan alltid.

Att gå i ett köpcentrum är katastrof, först är allt okej och han är med på shoppingen, sen blir han trött och gnällig då jag kommer på att det är minst en och en halv timme han åt frukt sist.

Vi skyndar oss till ett café där diskussionen om skillnaden mellan chokladbollar och frukt startar och varför hans syster inte måste äta en frukt. Efter en stund kommer vi fram till att alla äter en frukt och därefter en kaka viket leder till vi andra äter en frukt och därefter en kaka men min son äter sin kaka först och därefter kommer på att frukten var inte god och han numera är allergisk mot frukt då han får huvudvärk av dom,men en kaka till hjälper nog!

När allt lugnar ner sig och vi är redo att gå vidare och  shoppa har han somnat i mitt knä.

Väcka honom är uteslutet då jag vet att han inte vaknar lätt och att jag då måste hälla vatten över honom eller svänga rundor med honom tills han vaknar, risken att någon larmat polisen om barnmisshandel innan han vaknar är stor, det kommer att leda till socialen och jag måste förklara att jag var en halv timme sen med hans frukt och att han därefter lurade mig och åt en chokladboll istället.

Nej, jag bär runt på en 28 kilo tung pojke som är klädd i "baggy jeans", skateskor och en keps det står DC på i glittrande bokstäver. Andra föräldrar bär runt på ca 5 kilo í en enfärgad pyjamas.

Efter åtta år kom vi i kontakt med en läkare som är specialist inom sömnproblem. Efter ett dygns provtagningar och flera månaders väntetid fick vi en diagnos och en remiss till en annan läkare som är specialist inom min sons område. Vi fick en tid ganska snabbt och åkte dit. Han hade alla svar han ville i jornalen redan då jag under hela tiden kontollerat allt på min son förutom om någon annan i familjen hade liknade symptom.

Det har hans pappa varpå han fick höra att de kunde hjälpa honom oxå.

Självklart blev vi båda glada över att höra det men i bilen hem dök frågorna upp.

Min sambo håller igång för att hålla sig vaken och pigg. Ju mer han gör desto piggare blir han, vår son fungerar på samma sätt, när de stannar upp blir de trötta och somnar. Därför har min sambo alltid haft två jobb, och innan dess ett eget företag. Detta innebär att jag har råd med att skämma bort barnen, köra den bil som jag ville ha och inte den som vi kunde spara ihop till. Just nu sparar vi till ett hus. Om min sambo blir normal kommer han inte att orka jobba dubbelt och han kommer att vara hemma mer. Huset kommer att ta flera år till att köpa och jag kommer att behöva göra plats i soffan för en till. Vad ska han äta? Samma som oss? Kommer jag fortfarande att följa mina favoritserier eller vill han se något annat? Kommer han att gå ut med hunden eller soporna då? Känns som att han kommer att ta över mitt liv, jag kommer att bli deprimerad då jag inte har någon mening i vardagen längre och allt detta kommer att ske i en hyreslägenhet och inte i mitt hus!

Som tur är så förstår min sambo detta och han kommer att vänta med medicinen tills vi har råd med huset.

Min son mår bra, tar sin medicin och inväntar ett ryggmärgsprov för att avgöra vilka ämnen som finns i och runt hans hjärna.