Jag firar min 32,1-årsdag i köer på Autobahn med kaffe och choklad. Kunde varit värre. Semestern kunde ju varit slut. Imorgon ska jag ringa till jobb och säga att jag tyvärr inte kan komma pga köer i Tyskland. Men det regnar inte i tunnlarna i Österrike.

Efter att ha lämnat ett varmt Kroatien kommer vi till Österrike på vår väg hem. Det märks att det har varit varmt här oxå för nu regnar det och från de gröna idylliska bergen kommer det vit tjock ånga som blandar sig med molnen. Barnen är imponerade och ställer en massa frågor. Vi svarar så bra vi kan men det slutar med att alla moln kommer från Österrike och det är deras fel när det regnar i Sverige.
Inne i en tunnel som går genom hela berget konstaterar min dotter; här inne regnar det inte.

Det är en fantastisk upplevelse att köra på Autobahn. Naturen som susar förbi i snabb fart, gemenskapen mellan bilisterna när de kryssar mellan filerna, lämnar plats till varandra och vinkar tack efteråt. Tills det helt plötsligt tar stopp. Den trevliga fartdåren som sicksackat förbi alla (men tackat för hjälpen) har kraschat in i vägarbetet längre fram. Den flytande trafiken förvandlas till en milslång kö där varningsblinkers blinkar på var och varannan bil. Vissa förare verkar uttråkande och roar sig med att byta filer. I nästan varje tysk bil tänds en ciggaret och i min bil vaknar barnen och undrar varför vi står stilla. Såhär på väg hem från semestern kan jag ärligt säga att bilsemester är överreklamerat. Samtalsämnena tar slut i mitten av Tyskland, därefter finns bara sövande tystnad som lite då och då avbryts med -Jag är kissig. Wifi är ju inte att tänka på och aktivitetsutbudet är ganska litet i en bil. Detta resulterar i att barnen sover större delen av färden vilket är ganska skönt för oss i bilen men när trafiken börjar rulla igen och trafikanterna tackar fartdåren i vägräcket när de kör förbi så är det dags att ta in på hotell för natten. Då påbörjas det väldigt pedagogiska föräldrararbetet med att förklara för barnen att de egentligen är trötta och att all sömn i bilen bara var en illusion och att de kommer inte orka att sitta i en bil hela dagen imorgon oxå om de inte sover nu. Efter en halvtimme ger jag upp, som tur är finns det tyskdubbade barnprogram hela nätterna. Om inte den dåliga dubbningen av en animerad japansk serie söver dom kan nog ändå inget få dom att somna.

Andra dagen gryr och alla ser fram emot ytterligare en dag i bilen. Eftersom barnen har tråkigt efter tio minuter börjar dom fråga allt möjligt, detta leder till diskussioner mellan dom och eftersom båda är av olika åsikter så stiger irritationen. Vi kommer fram till att det bästa är om svaret på alla frågor är Bamse och skulle det mot allt förmodan vara fel är det säkert 120mil som är det rätta svaret. Diskussionerna avtar men då de redan är irriterade och instängda i ett trångt utrymme och minsta blick eller rörelse blir till ett slagsmål. Jag bönar barnen om att somna och min man skrattar åt mig. I nästa stund stannar trafiken igen.
Ledsen men jag kan inte komma till jobbet, det är kö i Tyskland.