Fotbollsträning är en allvarlig sak. Föräldramöten, födelsedagar, sjukdomar och annat får inte stå i vägen för träningen. Trots blåst och regn åkte vi iväg för att träna. Hämtar upp systersonen som är minst lika frälst i att jaga en boll som min son. När vi kommer fram och hoppat ur bilen synar jag barnen uppifrån och ner. Båda är klädda i Barcelonas matchdräkter, en har svarta strumpor till och en har vita, båda har svarta munkjackor utanpå. Ena barnet har blont hår, det andra mörkt. Inga problem tänker jag. Hittar dom lätt på planen och kan följa deras prestationer, kameran ligger i väskan redo att dokumentera deras väg i Zlatans fotspår.
Killarna springer ut på plan och jag går upp på läktaren bland de andra supporterföräldrarna, redan kall och blöt om skorna.

Fem minuter in på träningen och jag kan inte se mina två killar någonstans. Försöker utan uppenbar oro och mamma-som-tappat-bort-barnen-ansikte scanna planen. Överallt  fanns det blonda eller mörkhåriga killar i likadana fotbollskläder som mina killar tror sig vara ensamma om.
Trodde vid ett tillfälle att jag fick syn på en av mina men det visade sig vara blåa strumpor.

Efter tjugo minuter börjar jag ge upp hoppet. Blicken fastnar på två pojkar i fyraårs-åldern, supersöta killar i , vad annars, barcelonadräkter. De verkade inte bry sig om den pågående matchen som deras lagkamrater spelar utan kittlar varandra tills de trillar omkull i gräset.
Funderar på om jag kanske kan ta dom istället. Tänk att ha ett barn igen som tycker att jag är bäst i världen och att lycka är lördagsgodis.

Jag väcks ur mitt dagdrömmande när två killar i barcelonadräkter med vita och svarta strumpor kommer springande mot mig, skrikande i mun på varandra; -såg du mitt mål och -mitt lag vann med 4-6.  Jag ler och sätter på mig mitt mamma-som-aldrig-tappar-bort-barnen-ansikte och svarar att jag självklart så hela träningen och tror att de är de bästa i hela laget.

Nästa träning kanske jag färgar deras hår grönt, för säkerhets skull.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Apokalypsen har kommit! Viruset sprider sig över världen och läget är minst sagt kaosartat. Olika regeringar hanterar krisen på olika sätt, nästan alla länder är drabbade men i olika skalor. Hobbyproffessorer lägger ut uppdateringar på sociala med...

Första gången jag hoppade upp på en hästrygg efter att jag fått mitt första barn hörde jag en inre röst som sa ? du har redan förbrukat en hel del liv, vill du verkligen riskera det sista. Nej, så jag hoppade av hästen igen. Ridningen ersattes av söt...

Roadtrip 2018 är igång. Både barnen och hundarna är vana vid proceduren så allt är som vanligt, Alicia och Alexander i baksätet, Marley hoppar in i mitten och blir bältad, Max lägger sig på golvet framför passagerarsätet och somnar innan bilen börja...

Jag kör på motorvägen på väg hem från jobbet, hunden sitter i sätet bredvid och AC:n är på högsta eftersom det är ganska varmt. När jag kört en stund kommer en gul bil på mötande vägbana. Jag börjar skruva på mig och försöker tänka på annat. Efter ba...

Så satt vi på båten på väg till Polen. Resa med arbetskollegor för att lära oss av varandra, vissa har jag träffat förr andra har jag bara pratat med i telefon. Det gäller att uppföra sig, eftersom jag har min sambo med mig så får jag antagligen uppf...