För ett tag sedan kopplade jag in fast telefon i bostaden, vi har alla i hemmet en mobiltelefon men jag ville att

det skulle finnas en telefon som alltid hade pengar att ringa för och fullt batteri.

Barnen börjar bli stora nu att de kan vara hemma ensamma kortare stunder och snart längre stunder (de växer upp fortare än man hinner förstå), då måste de kunna ringa ambulans, polis, brandkår eller morfar om det behövs.

Jag antog att eftersom de kan hantera en mobiltelefon så är inte en hemtelefon en konst för dem.

Så en dag ringde telefonen. Jag hade inte gett ut vårt telefonnummer till någon, ännu mindre kom jag ihåg det själv. Jag antog att det var en telefonförsäljare och övervägde att inte svara när ett av barnen skriker - jag tar det!

Det hade ringt fyra signaler när jag frågade varför ingen svarade?. Till svar fick jag - hur svara man på den här då?

Innan jag hann fram till telefonen hade det slutat ringa och eftersom vi inte har nummerpresentatör på vår telefon så får vi aldrig veta vem som var vårt första samtal.

Barnen och jag har sedan dess gått igenom hur man använder en telefon på samma sätt som det användes på 80-talet.