Första gången jag hoppade upp på en hästrygg efter att jag fått mitt första barn hörde jag en inre röst som sa ? du har redan förbrukat en hel del liv, vill du verkligen riskera det sista. Nej, så jag hoppade av hästen igen. Ridningen ersattes av söta små hamstrar i burar och gunghästar på lekplatsen. Barnen växte ifrån lekplatserna och hamstrarna dog. Då bestämmer jag mig för att utmana min inre röst och börja rida igen. Första gången var en katastrof då jag vid tre tillfällen hängde på halsen på hästen och varje gång var jag lika chockad och tänkte, så här ska det inte gå till! I min värld så slängde hästen sig åt sidan och hoppade jämn fota för att jag skulle trilla av! I verkligen tog han nog bara ett steg åt sidan. Veckan efter återvände jag trots att min inre röst påminde mig om den jämnfotadehoppande vildhästen jag red veckan innan.

Idag ska vi göra skänkelvikningar, det är bara att flytta hästen i sidled?? om du flyttar inner skänkel åt ena hållet, ytter tygel åt det hållet, ytter skänkel lite fram (eller bak) och inner tygel reglerar. Reglerar vadå? Kan ju inte vara hastigheten för min häst rör sig inte! Fortsättningsvis ska du ?.bla?bla? slå knut på dig själv. Bra, nu gör vi allt i trav men vänd nu upp från kortsidan och gå skänkelvikning ut till staketet där du går upp i höger galopp. Tio minuter senare har jag fått upp hästen i trav. Vi vänder upp på kortsidan och jag slår knut på mig själv och hästen stannar. En stund senare är jag upp i traven igen, vänder upp från kortsidan kommer ut till staketet, lägger till galoppskänkel och kommer upp i slängtrav varpå jag tappar mina stigbyglar. Vi jobbar oss upp i traven igen, kommer till kortsidan, hästen vänder upp (jag har inte ens gjort ett försök att röra någon muskel i min kropp), han går skänkelvikning ut till staketet (jag rör fortfarande inte en muskel) och där går han upp i höger galopp. Jag har för första gången blivit idiotförklarad av en häst.

Denna gång ska vi trava över bommar. Inga problem. Banan är utlagd och när vi väl kommit upp i traven vänder jag upp mot de första bommarna. Den lite lata hästen som jag trodde skulle lunka över bommarna förvandlas till en tävlingshäst som tror att han är med i Falsterbo Horse show. Istället för att bara lyfta hovarna lite högre för att komma över första bommen tar han sats och försöker hoppa högt över alla tre bommar på en gång. Jag tappar stiglädren och slår knut på mig själv för att hålla mig kvar på hästryggen. Nu gör vi om allt i galopp men lägger till ytterligare två bommar. Min tävlingshäst har förstått att vi måste vinna showen och när jag lägger till galoppskänkel drar han ner sitt huvud i marken, jag följer med och när jag är halvvägs över halsen på honom kör han upp huvudet igen och sticker iväg. Jag trillar tillbaka i sadeln, tappar stiglädren och vi missar att svänga upp mot bommarna. Vi går upp i ny galopp, denna gång under mer kontrollerade rörelser då tävlingshästen har fattat att jag inte är lika duktig på dessa tävlingar som han. De tre första bommarna närmar sig och allt vi behöver göra är galoppera i lugn galopp över men vill man vinna gäller det att hoppa högst. Jag tappar stiglädren, klänger mig fast vid manen som en femåring som travar för första gången. Hästen är märkbart irriterad på mig. Vi gör om allt igen, denna gång ställer jag mig i fältsits, låter tävlingshästen sköta farten och hoppningen över de superhöga hinderna medans jag fokuserar på att styra honom mot rätt hinder. Vi ser ut som ett dåligt westernekipage. Mina ledande tyglar är rakt ut åt sidorna, mina styrande skänklar jobbar för fullt och de reglerande skiter i att reglera! Vi kommer över alla hinder/ bommar och i min värld har jag överlevt men i hästens värld har vi just vunnit Falsterbo Horse Show.